♥

Men är det inte helt underbart väder ute? Nu är det bannemej vår! UNDERBART!
Freja tog sin cykel till dagis idag. Det tyckte hon var jättekul. Stora tjejen som ställde sin cykel i cykelstället och knatade in. Ojoj, tiden går så fort, så fort. Snart är hon 15 och springer runt på stan!



Jag funderar väldigt ofta över min roll som mamma och mitt synsätt på uppfostran. Freja har sedan hon föddes varit en tjej som vetat vad hon vill, hon har en väldigt stark personlighet. Hon syns och hörs och vi har försökt att stärka detta då jag anser att det är positivt med tjejer som faktiskt tar plats. Jag och Tomas har från första början försökt att visa Frejsan att hon faktiskt klarar av att fixa det mesta själv, med viss stöttning från oss. Hon KAN ta på sig jackan och skorna själv när vi skall gå ut, hon KAN gå och hämta sitt eget vatten ur kranen, hon KAN trä pärlor på tråden, bara försök.
Vi försöker uppfostra henne till att bli en självständig tjej med skinn på näsan, som KAN säga från och markera tydligt vad hon vill/inte vill. När man har en tjej blir det väldigt lätt mycket fokus på "åh, vad du är söt" och "åh vilken fin klänning du har"
Vi försöker samtidigt stärka henne genom att berätta för henne att vi tycker hon är bra och duktig på det hon gör. Duktig på att måla, duktig på att cykla, duktig på att plocka av bordet o.s.v just för att stärka hennes självkänsla. Men, samtidigt är det viktigt att inte bara tillföra "duktighet och söthetsberöm", då kan det bli så att barnet tror att han/hon MÅSTE prestera bra eller se bra ut för att duga. Vi berättar också att man tycker om henne precis som hon är. Jag och Freja ligger ofta och pratar innan vi skall läsa boken på kvällen och då brukar jag berätta för henne att jag tycker hon är snäll, mysig, go mot sina kompisar, mot djuren. Att hon är fin både inuti och utanpå.

Jag vill vara den mamman som Freja kan ringa mitt i natten, oavsett vad som har hänt. Jag vill att Freja skall känna att - det är lugnt, vi ringer min mamma! om hon har varit ute på stan sent och kanske druckit och det har hänt något, någon har spytt/hamnat i bråk, what so ever. Jag vill vara den tryggheten för henne. Men med det sagt så menar jag INTE att saker och ting hon gör inte skall få några konsekvenser. Men jag vill ha ett öppet och ärligt förhållande med min dotter.

Det är en ständig kamp detta, ens barn och allt runtomkring. - Hur skall jag göra? vad skall jag göra? Men jag tror att vanligt sunt förnuft och moral kommer man långt.