Mamma.
Jag tänkte skriva om min roll som mamma.
Den 16 mars 2007, klockan 19.52 föddes vår dotter Freja. 11 Mars var vi beräknade, men lillskruttan ville inte riktigt komma ut då.
Spädbarnstiden var en jobbig tid för mig. Jag var så trött. Så ledsen.
Jag satt mest och grät. Vågande inte släppa in Freja, för nära. För vad skulle jag göra om hon försvann?
Jag älskade henne redan från den dagen då vi såg pluset på testet. Men, jag var så rädd för att förlora henne, för då överlever jag inte.
Idag är Freja 2½ år gammal. Hon är en underbar liten individ, med dem finaste egenskaper man kan önska. Freja är snäll, vill alla väl, omtänksam, empatisk, snäll mot djur, smart, framåt, snabbtänkt, modig, viljestark, mysig, varmhjärtad, ja listan kan göras lång. Jag är så otroligt stolt över henne. Så stolt att mitt hjärta nästan spricker.
Jag är vad många idag kallar en ung mamma. En ung mamma med så mycket krav på sig själv. Jag har ofta känt mig alltid mindre värd som mamma, bara för att jag var yngre. Min åsikt räknas inte. Jag uppfattade andra föräldrar som mycket bättre än mig själv.
Jag ville ständigt visa omvärlden att jag minsann kan ge mitt barn det bästa, trots att jag är yngre än dem flesta mammorna på Frejas dagis. Frejas rum är fylld till gränsen med alla möjliga leksaker. Hennes garderob är överfylld med kläder. Födelsedagskalas skulle vara helt perfekta, sommarlovet skulle innehålla alla utflykter i dess former. Den snyggaste vagnen, den sötaste bilbarnstolen. Jag slet så jag nästan gick av på mitten för att allt skulle vara perfekt. Jag ville att min dotter skall ha allt. Det skulle inte fattas något.
Men, det finns något annat, som inte går att mätas i kläder eller leksaker. Och det är min villkorslösa kärlek till min dotter, och i den sitter ingen ålder. Min dotter, som är den vackraste, finaste och mest underbaraste som någonsin har satt sin fot på denna jord. Den riktiga lyckan är att titta på henne. Känna hennes mjuka hand i min. Ligga och läsa Pippi för henne. Klia hennes rygg innan hon somnar. Se henne lyckas. Höra hennes röst när hon ropar efter mig, sin mamma. Jag är hennes mamma. Det finns ingen större lycka i världen än det.
Jag har släppt de flesta kraven jag haft på mig själv och jag vill råda er andra mammor som känner som jag gjorde, att göra det också.
JAG ÄR VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!!
Vet du vad? Jag tycker du och Tomas är så fina som föräldrar, man tvekar inte en sekund över att ni skulle göra allt för Freja, och hon är verkligen en så fin liten tjej, så varm och glad. Och rolig! Jag tycker verkligen det! Stor kram till er!
Har inte tänkt på det på det här viset förrän nu, skulle kunna vara jag som skrivit det där, förutom biten när hon var ett spädbarn. Och i mitt fall gäller det en liten kille på ett och ett halvt hehe. Men annars, hans garderober är överfyllda, hans rum och förråd är överfyllda och mitt hjärta är fyllt av kärlek. Jag önskar att jag snart släpper kraven på mig själv också, så jag slutar köpa så mycket :/
Vilken bra inlägg!! Man har verkligen många krav på sig som mamma. Men hur mycket leksaker eller kläder ett barn har så betyder ändå mammas/pappas kärlek mest. Jag känner ju inte dig, men jag vet att du är en bra mamma! :) än en gång, underbart inlägg!!
