♥

Jag har då fan igen lust till något just för tillfället, känner jag. Tänk vad skönt det hade varit att bara slippa alla krav och måsten som finns dagligen i tillvaron? - Nej, men du Tomas, jag struntar nog i att gå upp idag, kan inte du vara skita i jobbet och bli en hemmaman istället? Schyssta? Inte det, nej?

Gud, har jag börjat bli bitter? Kommer jag bli en lönnfet surkärring med sönderblonderat hår och en otänd cigarett i käften, som hela tiden klagar över att inget gått min väg och det är därför jag sitter här i min husvagn på någon all season camping? Är mitt öde att bli en bitterfitta?
Seriöst, vad skall jag göra med mitt liv? Jag känner att hela den här grejen med plugg och fanskap inte riktigt fungerar. Jag behöver ett jobb. Men vem fan anställer en outbildad 23 åring i dagens samhälle?

Det är inte bara min framtida karriär som jag sitter och grunnar över. Mitt sociala liv då? Ja, vart tog det vägen? Helt plötsligt har jag blivit en osynlig människa, eller ja, jag gör mig själv osynlig, för jag orkar verkligen inte med dramatiken i den här underbara staden som jag bor i, - alla har ta mig fan en åsikt om allt och ingenting. Det utspelar sig små "våra bästa år" draman lite här och var faktiskt, det är bara att följa de lokala bloggarna/bilddagböckerna. Det må vara roande, men i längden blir det förbannat tröttsamt och man funderar över vad dessa människor säger om mig. Någon åsikt måste ju finnas eftersom allt annat mellan himmel och jord berörs. Nej, men usch vad jag låter negativ.

Nåja, jag må vara osäker på mycket i mitt liv, men en sak är jag jävligt säker på. Min familj, min dotter och man är min trygghet och jag älskar dem högt och jag skulle inte vilja byta mitt liv med dem mot något annat i hela världen.


/ Pauline